
Idag är det ett år sedan jag träffade mitt livs kärlek i verkligheten för första gången, då var han inte bara en gullig och snäll kille på datorn längre, nej då visste jag faktiskt att han fanns på riktigt. Att han faktiskt existerade och att han inte bara var påhittad. Han är (som säkert alla andra också tycker om sina pojkvänner) bästa killen på denna jord. Visste inte att det fanns så underbara killar. Har alltid sagt att han är så mycket bättre än vad jag någonsin har kunnat drömma om och så är det verkligen. Han slog mina drömmars man! Det är helt underbart att få vara så här lycklig och kär. Jag älskar dig Robin <3
Kommer aldrig att glömma första gången vi sågs. Jag var så sjukt nervös. Det är den längsta resa jag någonsin har gjort, kändes som att jag aldrig skulle komma fram. Tankarna gick runt runt. Vad skulle hända när jag tillslut kom fram? Tänk om han inte va där? Tänk om han bara hade lurat mig och egentligen var en äcklig, gammal snuskig gubbe. Jag hade aldrig varit i denna stad förut, hur skulle jag då kunna ta mig hem igen, hur skulle jag hitta hem om det behövdes? Skulle jag tycka om denna kille lika mycket som jag gjorde nu, eller skulle det kännas helt fel att vara hos honom? Så långt hade jag nog egentligen aldrig tänkt förut, jag var ju bara så kär i denna kille! Han verkade helt underbar, nästan för bra för att vara sann. Men så kom jag tillslut fram och handsvetten bara rann och jag nästan skakade i kroppen. Jag gick av tåget och kollade mig omkring. Jag visste ju hur han såg ut ändå. Men jag kunde inte se honom. Nervöst så ringde jag till hans mobil och han svarade och sa att han stod vid busstationen istället för tågstationen, han trodde jag skulle komma med bussen. Jag gick runt hörnet på huset och plötsligt så såg jag honom! Där stod han och väntade, med sitt underbara leende. Vi gick mot varandra och kramades och plötsligt fick jag en puss också och det kändes bara så rätt! Redan då visste jag att han var den rätta för mig. Vi åkte hem till hans lägenhet och åt god mat och satte oss i soffan och pratade och pratade och pratade som om att vi alltid hade känt varandra. Sen kröp vi ner i sängen och somnade tätt intill varandra. Jag var så glad den kvällen för jag visste att det här var starten på något nytt och speciellt.
Idag har det gått exakt ett år sen den dagen och jag är fortfarande lika lycklig och kär och jag vet att han alltid finns här för mig. Jag vet att det här är något mycket speciellt som jag aldrig skulle kunna uppleva med någon annan än just Robin. Han har vunnit mitt hjärta helt och hållet. Och tydligen så har jag lyckats vinna hans hjärta också och det är jag så himla glad för! Så nu ska jag iväg och fixa lite saker så att allt är klart när han kommer hem från jobbet sen. För då ska jag försöka visa hur mycket jag faktiskt uppskattar och älskar honom.