Hjärtat mitt

Har faktiskt giltig frånvaro på bloggen den här gången. Söndag kväll blev en annorlunda kväll.Blev väckt av min älskling som hade ont i magen redan vid halv fyra (hade och skulle jobba natt). Vände mig bara om och fortsatte min skönhetssömn. Efter ytterligare en timme släpade jag mig upp ur sängen åkte på ICA och köpte en massa bra saker för magen, hälsofil, proviva, russin, messmör, ja allt jag bara kunde komma på. Men inget hjälpte. Han ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka till akuten. Fixade med jobbet så att jag slapp jobba och gasade på mot sjukhuset. Vid niotiden steg vi innanför dörren och tio minuter senare stod älskling inne på toan och spydde... sen blev det hans tur och vi fick träffa en sköterska. Klämde och kände på magen och tyckte så synd om min älskade som hade så ont. Värst av allt att man inget kunde göra för att lindra eller hjälpa. Kan tänka mig att det är nått i stil med det här som männen känner när kvinnorna föder barn ungefär.....

Efter en timme på akuten utan smärtlindring kom så äntligen läkaren in genom dörren. Domen blev blindtarmsinflammation. Troligtvis en sprucken blindtarm dessutom. Då började jag bli orolig. I det läget önskade man att man faktiskt inte kunde nått om sjukdomar. Men det va bara att vänta och vänta på en operation, eftersom att det hela tiden kom in mer akuta saker som behövde opereras. Men så äntligen på måndag natt efter 40 timmar i väntan på operation så va det Robins tur att lägga sig under kniven. Och jag låg hemma och sov, lika bra va väl det då slapp jag gå omkring och tänka på allt som faktiskt kan gå fel, även om det är väldigt ovanligt.Efter den här resan och tre dygn på sjukhus så har jag fått bättre insikt i hur dom anhöriga som jag möter på mitt jobb måste känna det. Kände jag allt det här "bara" för en liten blindtarm hur känner inte dom då för livshotande skador. Önskar att ingen behövde känna den smärtan och rädslan.

Men sen så har jag väl även ännu mer insett hur mycket jag faktiskt älskar min Robin, du är mitt allt! Skulle inte klara mig utan dig <3