Mardrömmar

Jag förstår inte är det åldern, eller vad har tagit åt mig riktigt? I över en vecka har jag nu aldrig vaknat senare än halv nio. Jag som alltid brukar sova så långe som det bara är lovligt men helst så skulle jag väl sova minst till framemot ettiden. Men nu har jag börjat vakna som en lärka oftast redan strax efter sju och jag får tvinga mig själv att ligga kvar i sängen en stund till. Men jag ska väl inte klaga. Inget emot att få några vakna timmar till varje dag. Man hinner ju så mycket mer om dagarna när man stiger upp i tid.

Idag befann jag mig tex. på gymmet redan innan klocka hade hunnit passera halv elva. Och det har nog aldrig hänt tidigare. Men nån gång ska ju vara första gången också. Vem vet det kanske blir fler gånger i framtiden, om det fortsätter så här vill säga.

Har även börjat drömma så himla mycket drömmar nu sista veckan. Inga roliga drömmar heller. Har vaknat upp flera gånger med gråten i halsen. Det värsta va i morse när jag för andra natten i rad vaknade upp och trodde att världens bästa och mest älskade lillebror var död! Det värsta jag varit med om. Och extra rädd blir man när det sker två nätter i rad. Tack och lov att det bara är drömmar. Vill bara åka hem och krama om han! Men jag får nog tyvärr vänta närmare 10 veckor på det. Då flyttar vi hem till norrland igen. Längtar....